Nu har jag och Jonas köpt födelsedagspresent åt Tony som fyller
hela trettio år idag! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Vad vi köpte säger jag inte ännu, då han kanske kan se detta,
men det är nog någonting han kommer bli riktigt glad över :)
Det är iallfall från hans favoritbutik nere i stan
och märket vi köpte finns bara i en butik i hela Helsingborg
och närmsta ställe sen är i Malmö så det är ingenting som
alla andra har, vilket jag gillar. Unika grejer is the shit!
Haha, bara han läser det så tror jag han vet vad det är..
Whatever, det är supersnyggt!

Vad det är i paketet får ni läsa om imorgon..

Snart kommer Emilie & Melanie hit för vi ska ta fina julfoton (utan snö..)
på henne när hon sitter på sin häst som de ska använda till
deras julkort. Mysigt!
Sen ska jag träffa Josse och fota med henne, och sen är det
fotokurs ikväll också! Mycket fota, det är så det ska vara.

                    Fina Milla när hon gör sin specialitet, sandtårta.


Take care.
POOS.

Jag vill upplysa människor runt om i landet hur viktigt det är
att göra sin röst hörd och skänka bort sina friska organ efter man
avlidit. Eller iallafall ta ställning till OM man vill göra denna
tjänst, som absolut inte kan mätas med all rikedom i världen.
Min mammas liv kan exempelvis aldrig ersättas. Någonsin.

Varför tar jag då upp detta ämne?
Detta ämne är både känsligt för mig som ni förstår av överstående text
men också samtidigt en liten glimt av hopp. Att vi alla kan hjälpa varandra.
Skänka någon annan ett värdigt liv.
Att det faktiskt finns människor där ute som kan göra skillnad med att bara
registrera sig på donationsrådets hemsida och kryssa i ett kort som man ska bära
med sig i sin plånbok ifall att olyckan är framme.
Jag  tycker att det är bäst att man själv gjort sin röst hörd och bestämt detta
innan det händer en någonting. Främst för att ens nära och kära inte behöver ta
det beslut själv. För det är otvekligen smärtsamt.
Obeskrivligt smärtsamt.
Vare sig du vill eller inte så är det viktigt att ha sagt ifrån!

Min erfarenhet -Min mamma.
Till synes är min mamma som vilken mamma som helst.
Men i mina ögon är hon en riktig kämpe. En superhjälte.
Min mamma är sjuk i diabetes sen många år tillbaka och hennes kropp
har tagit mycket stryk, vilket den gör om man inte sköter det som man ska,
vilket jag tyvärr sett alldeles för många gjort. 
Det finns de som har diabetes i hela sitt liv men som kan leva som vem
som helst utom att man får tänka på vad man äter och träna.
Tyvärr är min mamma inte en av dom.

Min mammas kropp har tagit mycket skada efter alla följdsjukdomar som
drabbat henne under årens lopp.
Hon har varit blind, är väldigt benskör och hostar lätt av sig revben.
Har fått operera bort båda sina stortår och det finns möjlighet att fler av
hennes tår inte längre kommer så stanna på grund av att blodcirkulationen
försämras obeskrivligt mycket hos diabetiker och framförallt i fötterna.
Även sår läker mycket sämre än hos andra människor och det diskuterades
att om de inte kan få hennes sår på ena foten att läka så kan det bli infektioner
vilket kan leda till att hon får amputera bort foten, eller ännu värre, benet.
Eftersom hon är under utredning av läkare så får hon inte ha varken trasiga tänder
eller några som helst sår på kroppen för att hon ens ska få vara med på listan.
Hennes väninna som jag träffade på sjukhuset i höstas fick välja -
fötterna eller en njure. På listan eller av listan?
En njure som kanske stöts bort av kroppen. Det är en risk hon får ta.

Mammas njurar fungerar i princip intenting själva utan istället får hon gå på
bloddialys tre gånger i veckan, åtta timmar varje dag.
Detta gör henne trött, hängig och nere och även det sliter på kroppen
men hon får iallafall rensa ut gifter i kroppen. Det kan hon nästan inte
göra själv eftersom att kroppen istället för att skickar ut giftet när man urinerar
så samlar kroppen på sig vätskan och giftet och vätskan stannar kvar. 
Hon är trött och nere, men under all sjukdom så ser jag MIN MAMMA.
Min älskade mamma. Som sakta men säkert tynar bort och jag kan
ingenting göra. Jag får inte ge någon njure eftersom detta även kan drabba mig.
Det gör att jag känner mig hjälplös - men inte i närheten av vad min mamma känner.

Det som jag nu ska upplysa om och vad som är bra med människan är att
vi faktiskt kan klara oss utmärkt med bara en njure.
Det finns fortfarande hopp därute!
Min moster är nu kandidat till att donera sin ena njure till mamma då deras
blodgrupper matchar och läkare ser helst att det är en släkting som gör detta.
Det är en lång process som kan stanna av men som också kan sluta med
något otroligt - att min mamma får se sina barn och barnbarn växa upp.
Bukspottkörteln som hon också behöver och som många andra
diabetiker behöver däremot kan man bara få av någon som avlidigt,
då det är den som har funktionen att producera insulin som diabetiker
inte har nog av som de istället får ersätta med pump, tabletter eller via sprutor.
Därför tycker jag det är ännu mer viktigt att skänka bort organ.
Jag tänkte så här när jag kryssade i mitt donationskort - "vad ska jag med
mina kroppsdelar med när jag är borta? Det finns de som behöver dom
betydligt mycket mer än vad jag gör"

Min mamma har TUR.
Tänk på de som inte har någon frivillig villig eller som kanske man inte har några släktingar.
Det finns fortfarande hopp för dessa människor - och det är DU.

Med detta prat vill jag bara att ni där ute, än en gång, tar ställning.
Oavsett om ni vill eller inte.
Jag tänker inte tvinga någon om de inte vill. Absolut inte.
Men tänk på att det KAN hända dig, dina föräldrar, din bästa vän eller ett syskon.
Du KAN hjälpa dom.
Du kan rädda liv.



Klicka här för att göra skillnad -> www.donationsradet.se

Take care.
POOS.

Igår hann jag även med att fotografera Karins underbara hund Svea ♥
Världens finaste hund.
Vilken bild tycker ni blev finast?







.. Och en bild på vovven och matten! PUSS!




Take care.
POOS.

Istället för att köpa julkort bestämde jag mig för att helt enkelt
göra mina egna julkort i år!
Jag tycker de blir mer personligt på något sätt när man får
något som någon jag känner har lagt ner lite tid och möda på.
Håller ni inte med så säg?

Köpte ett kit från Panduro för 219:- som heter "Golden Christmas Cards"
som jag fastnade för och som kändes ganska "POOSigt" med färgerna.
Om man räknar ut det så kommer varje kort kosta ungefär 20:- styck
då det är material till tio stycken julkort. Inte så farligt faktiskt.

Varje kit innehåller:
• Dubbla kort - benvita.
• Kuvert - benvita.
• Kartong - guld & brun.
• Dekorpapper - gotisk text.
• Sammetsband - brunt.
• Peel-off stickers.
• Dubbelhäftande folie.
• Guldpenna.
• Vägledning.

Här nedanför kommer några exempel som jag gjort.
Använde mig inte av vägledningen utan gjorde mina som jag ville.
Hoppas det gav er lite tips på vad ni kan göra!

Take care.
POOS.

         Fyra stycken hittills och jag är nöjd med de allihop!





                                    Närbilder på de fyra korten.

Idag har jag vart på middag hos Jonas morfar och hans respektive.
Har ätit så magen står rakt ut, men det var det värt för det var
riktigt trevligt. Skrattade så mycket så nu har jag träningsvärk i magen!
Det gillar vi!
Snart kommer Teo hit och ska ge mig en julklapp
lite för tidigt. Men så är det ju också vinterdäck till min pärla.
Så galet snällt!
UPPDATE: jag fick TVÅ uppsättningar. Ett till vinter och ett till sommar.
Ännu mer galet snällt!

Hann fota lite imorse också och det vart några bilder jag blev nöjd med,
som kommer här under.
Hoppas ni haft en fin söndag, det har iallafall jag ♥

Take care.
POOS. 

Paketet hämtat och inuti låg mitt efterlängtade batterigrepp!




 


Okej, jag ska erkänna att jag inte gick upp åtta i morse för att hämta
paketet. Min kropp har inte ställt om sig från när jag jobbade natt
i måndags och tisdags så jag kom upp kring.. elva?
Hur som helst så är det iallafall hämtat nu och jag är supernöjd!
Först fick jag inte i batterierna (tekniskt handikappad, jag?)
men såklart fungerade det utmärkt när Jonas provade i att få i dom.
Dock förstår varken jag eller han hur kontrollen fungerar,
vilket jag ska prova nu innan jag ska åka till jobbet!


Take care.
POOS.

Här är då det som jag lade ut en bild på igår som ni skulle få se idag.
Vad tycker ni om bilderna? ♥










Take care.
POOS.

KLICK - igen! Nu utökade jag precis min utrustning med ett batterigrepp från Hähnel.
Har läst artiklar om det och jämnfört med ett canon original batterigrepp
och utifrån det jag läst så är det mer eller mindre precis likadant och så får man
dessutom en fjärrkontroll med i priset som ligger på 499:- på Expert.se (internetkampanj)
Canon original batterigrepp ligger runt 1200:-
Ungefär precis samma vara men prisskillnaden är ganska stor och att fjärrisen
följer med i priset är ett plus vilket den inte gör med canon.

Nu är det bara att vänta i 2-5 dagar innan jag får hämta hem mitt nya inköp ♥


Take care.
POOS.

                               Bilder: Jag


Take care.
POOS.